100 skiddagar, 100 skidorter

Är det möjligt att utföra?

Alltså att åka hundra olika anläggningar på hundra dagar i sträck.
Inser att det skulle behövas grymt mycket planering och tid.
Sen behövs det förstående kompisar och familjer och flickvänn.
Framförallt så behövs det en massa pengar, men sånt är ju bara världsligt. (Ironiskt)

Föreläsning

Var på en frivillig föreläsning idag om de nya medierna och hur man kunde ta sig ut och göra reklam genom tex youtube, facebook, blogg osv, att skapa sig ett namn eller märke som alla vet vad det är. Det var i sig ganska intressant men det som drog mig till föreläsningen var hon som höll i det, inte så att jag gått och blivt kär i en annan tjej, nej det är bara malin jag älskar. Men hon som höll föredraget var Sara Orrensjö, Extremskidåkare. Det hon ville förmedla var det att man måste vara lite osvensk och våga skryta och lyfta fram sig själv för att lyckas.

Varför är det så svårt som svensk att våga säga och visa att det här är jag bra på?
Varför vill man lyckas men inte kämpa?
Varför kämpar man med något man inte lyckas med?

Hänger logiken ihop med dessa frågor eller motsäger dom varandra.
Så här tänker jag mig lite av de svar som jag skulle sagt.
1. Man vill ju inte vara den som står och skryter för att sen misslyckas bara för att höra, vad var det jag sa. eller visa sig mer än någon annan.
2.Drömmar är något man har men som man aldrig tror ska inträffa, men varför kan man inte ha små drömmar eller delmål som faktiskt kan vara en milstolpe till det stora målet. därigenom kan du för varje avklarad del säga att man lyckats. Detta skulle ge dig den kämparglöd som behövs för att ta dig till nästa mål.
3. Jag kan kämpa med saker som jag är dålig på bara för att jag tycker det är roligt eller att jag gett mig den på att klara det. men tyvärr är så inte alltid fallet.

Vad tror ni är svaret på dessa frågor finns det kanske ett svar som är svaret på allt eller är det kanske så att det är individuellt?

En skön helg hemma.

Blev en till helg hemma i piteå. Tanken var att vi skulle vara i Umeå efter alla hemresor den senaste tiden men då ramlade Morfar och bröt lårbenet så man ville ju träffa honom och se hur det var med honom. Därför blev det helhelg hemma med vallborgsfirande med roliga lekar signerat Sandra och lite socialt umgänge.

Skulle egentligen åkt till Umeå idag men blev att jag impulsivt valde att stanna hemma för att kunna fara på en föreläsning med Sara Orrensjö om hur man kan leva på ett jobb som egentligen inte finns. För er som inte vet vem hon är så är det i alla fall en Extremskidoåkare som lever på att åka skidor. Det kan jag tycka är en ganska schysst livsstil.

Har börjat med en ny kniv, går sådana ibland, eller oftast blir det om den gamla gått sönder.
Denna är då ett nytt experiment helt i skinn. Får väll se hur den blir men nu ser det i alla fall ut som att det går åt skogen. Kanske kan man rädda något eller så får man ta fram den stora rondelen och börja om.

Allt det som man har gjort i helgen har lett till en slutsats, jag vill ha hus och det med detsamma. vad skönt att kunna gå ut på sin egen tomt och ha ett garage där man kan polimasa.
Det skulle vara livet.
Folk säger att jag är lite av en polimas och det får jag väll ta åt mig av för det är nog så.

Ha det gott